Nästan fungerande moped. Provkörningarna.

LÄST FÖRSTA DELEN?

När jag provstartade mopeden i Ånnaboda 2008 så var den väldigt lättstartad och verkade gå fint. Väl hemma så kördes lite på gatan och den var fortfarande lättstartad och gick fint. Så det fick bli en tvätt och putsstund. Nu skulle man köra lite längre med mopeden och då måste den ju vara fin.
Efter att först ha trafikförsäkrat den så bar det iväg på en längre tur. Hem till svärföräldrarna var inga problem. Kanske lite svårstartad nu när den blivit varm. Men den startade ju. På väg hem börjar det roliga. Två kilometer hemifrån går kedjan av. Det var väl i och för sig ingen katastrof men väl ett tråkigt stopp i mopedåkandet tills ny kedja införskaffats.

Ny kedja nya problem. Punktering bak vid luftpåfyllningen inför provkörningen av kedjan. Nya däck köptes och det trasiga byttes enkelt. Varför byta båda när det går fortare att bara byta ett? Mycket sugen på en provkörning försöker jag starta den. Stendöd. Den hade ju varit lite svårstartad när den blivit varm, men nu var den ju garagekall. Allt kollades, gnista fanns, bensin kom fram till förgasaren, tändstiftet såg bra ut men byttes i alla fall och tändningen var orörd. En ny kondensator köptes senare men blev liggandes. Man var tvungen att löda på den och då hade jag fortfarande inte städat garaget så lödkolven gick inte att hitta.

Runt midsommar 2009 lyckades jag hitta lödkolven trots att garaget fortfarande var ostädat. Kondensatorn byttes och det var dags för en provkörning igen. Efter lite mekande så startade den. Sambons farmor fyllde år och behövde få ett besök och så fick det bli. Hon satte vår son i cykelsadeln och trampade iväg. Själv tog jag några omvägar för att få njuta lite extra av en fungerande moped. Nu trodde jag att den verkligen var i form. Under turen började det planeras för en anmälan till Hyttsvängen som körs varje år i Filipstad. Har man ett gammalt fordon ska den visas upp bland andra gamla på ett veteranrally. Efter lite kaffe och fikabröd bar det iväg hem. Efter tvåhundra meter ser jag en ösregnsfront mellan mig och hemmet. Framför mig cyklar sambon och med sonen och då han är dryga halvåret och lätt blir sjuk av kallt ösregn så ber jag dem vända. Jag ska hämta dem med bilen. Full gas hemmåt. Nu börjar motorn tappa ork. Har jag slut på bensin? Nej, mopeden är ju nytankad. Motorn dör. Den är tvärstum. Konstigt. Det är ju en automat. Nu kommer ösregnet. Det tog femton minuter att dra mopeden de åttahundra metrarna tillbaka med låst bakhjul. Jag vet inte vilket jag blev blötast av, regnet eller svetten.

En provkörning kan vara i 20 meter om fordonet fungerar efter det. Det kan också vara en evigt pågående provkörning om den går sönder hela tiden.

Nästan fungerande moped. Köpet.

Den nästan fungerande mopeden är en Monark LM16 med typbeteckning 1238, även kallad låghjuling. Den kraftfulla motorn är en Sachs 502/1A.S.

Mopeden köptes på Classic Motor Festival i Ånnaboda 2008. Priset var väldigt överkomligt, den var lättstartad, skicket var helt ok och lyckan total. Innan affären gjordes upp frågade jag min sambo om det var ok att jag köpte en moped, – Om du tycker att du behöver en så får du väl köpa den. Det tyckte jag. Hon följde till och med tillbaka och hämtade den efter att jag varit hem och bytt bil så jag kunde transportera hem den. Först hade jag nästan tänkt att köra den hem men 7 mil är lite långt speciellt med tanke på att man är tvungen att undvika Europavägen de första 4. Det skulle visa sig vara tur att jag hämtade den med bil.

Fortsättning…